A-skatt, F-skatt och FA-skatt

A-skatt är standardskatteformen för anställda och för alla som inte är godkända för F-skatt. Har du A-skatt är det din arbetsgivare eller utbetalare som drar skatten direkt från ersättningen och betalar in den till Skatteverket, du behöver inte hantera den själv. Driver du i stället ett företag behöver du normalt F-skatt, och har du både en anställning och ett eget företag är FA-skatt kombinationen. Den här guiden, som är en del av vår kompletta guide om skatt och deklaration, reder ut de tre skatteformerna: vem som omfattas, vem som betalar in skatten, vilka avgifter som tillkommer och vad som händer när du anlitar någon som saknar F-skatt. Aktuella regler och e-tjänster hittar du på skatteverket.se.

Vad är A-skatt?

A-skatt är skatteformen som gäller automatiskt för dig som inte är godkänd för F-skatt (tänk A som i anställd). Det betyder att de allra flesta i Sverige har A-skatt: anställda, pensionärer, studenter med extrajobb och alla som får lön eller annan ersättning för arbete utan att driva eget företag.

Det centrala med A-skatt är att du själv inte behöver göra någonting för att skatten ska betalas in. När din arbetsgivare betalar ut lön gör de ett skatteavdrag (kallas också avdragen preliminärskatt) och skickar in beloppet till Skatteverket åt dig. Avdraget beräknas enligt en skattetabell som utgår från din kommun och din förväntade årsinkomst. Utöver skatteavdraget betalar arbetsgivaren dessutom arbetsgivaravgifter ovanpå din lön. Skatten du ser dragen på lönespecifikationen är en form av preliminär skatt, ett förskott som senare stäms av mot din slutliga skatt när du har deklarerat.

A-skatt är alltså inte något du ansöker om. Den som inte är godkänd för F-skatt har A-skatt per automatik. När du registrerar dig hos Skatteverket första gången, eller när ett godkännande för F-skatt återkallas, är A-skatt det läge du hamnar i.

F-skatt: för dig som driver näringsverksamhet

F-skatt är godkännandet som krävs för dig som bedriver näringsverksamhet (F som i företagare). Är du godkänd för F-skatt ansvarar du själv för att betala in din preliminära skatt och dina socialavgifter (egenavgifter för enskild näringsidkare, eller bolagsskatt för aktiebolag) direkt till Skatteverket varje månad.

Den praktiska skillnaden mot A-skatt märks i fakturaflödet. När du har F-skatt och fakturerar en kund ska kunden varken göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på beloppet. Kunden betalar hela fakturan till dig, och du sköter avstämningen mot ditt skattekonto själv. Det är därför F-skatt i praktiken är ett krav för att kunna fakturera företag. För hela bilden av vad godkännandet innebär, hur preliminärskatten beräknas och vad som händer om du saknar det, läs F-skatt-guiden.

För att bli godkänd för F-skatt krävs att du bedriver, eller har för avsikt att bedriva, näringsverksamhet. Skatteverket gör en helhetsbedömning av tre kriterier:

• Självständighet. Verksamheten ska bedrivas självständigt i förhållande till uppdragsgivarna, inte som ett dolt anställningsförhållande med en enda kund, fasta arbetstider och lånade verktyg.
• Varaktighet. Det ska vara en pågående verksamhet, inte en enstaka tillfällig insats.
• Vinstsyfte. Avsikten ska vara att gå med vinst, till skillnad från en hobby.

Saknas något av kriterierna räknas det inte som näringsverksamhet, och då kan ansökan om F-skatt avslås.

FA-skatt: kombinationen anställd och företagare

FA-skatt är inte en tredje fristående skatteform utan en kombination av de två andra. Den gäller dig som både har en anställning (A-skatt) och samtidigt driver näringsverksamhet (F-skatt). I praktiken blir du godkänd för F-skatt med villkoret att den bara gäller näringsverksamheten, därav beteckningen FA-skatt.

Den typiska situationen är konsulten, hantverkaren eller frilansaren som har en deltids- eller heltidsanställning vid sidan av sitt eget företag. Skatteverket håller då isär de två inkomstflödena:

• På anställningen drar din arbetsgivare A-skatt enligt skattetabell och betalar arbetsgivaravgifter, precis som för vilken anställd som helst.
• På företagsinkomsten betalar du själv in preliminärskatt och egenavgifter via din debiterade preliminärskatt.

Poängen med FA-skatt är att du inte ska få F-skattens fakturaregler tillämpade på din lön. Skulle hela din ersättning omfattas av F-skatt skulle arbetsgivaren felaktigt sluta dra skatt på lönen. Villkoret i FA-skatten ser till att F-skatten bara används när du fakturerar i näringsverksamheten, och att lönen beskattas som vanligt.

När du har FA-skatt och åtar dig ett uppdrag i näringsverksamheten måste du dessutom skriftligen hänvisa till att du är godkänd för F-skatt för just det uppdraget, så att uppdragsgivaren vet att F-skatten gäller och inte ska göra skatteavdrag.

Vem betalar skatten? Jämförelse av de tre formerna

Skillnaden mellan de tre skatteformerna handlar i grunden om vem som ansvarar för att skatten kommer in till Skatteverket: utbetalaren eller du själv.

Skatteform	Vem omfattas?	Vem betalar in skatten?	Avgifter
A-skatt	Anställda och alla som inte är godkända för F-skatt	Arbetsgivaren drar skatten på lönen	Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter
F-skatt	Den som bedriver näringsverksamhet	Du själv via skattekontot	Du betalar egenavgifter (enskild firma) eller bolagsskatt (AB)
FA-skatt	Den som både är anställd och driver eget	Arbetsgivaren på lönen, du själv på företagsinkomsten	Arbetsgivaravgifter på lönen, egenavgifter på näringsinkomsten

Den som driver enskild firma betalar egenavgifter i stället för arbetsgivaravgifter, och avgifterna ingår i den debiterade preliminärskatten du betalar själv. För aktiebolag är bilden annorlunda: bolaget är godkänt för F-skatt och betalar bolagsskatt, men om du tar ut lön ur ditt eget bolag hanteras den lönen som A-skatt via arbetsgivardeklarationen, precis som för en anställd.

Den som inte är godkänd för F-skatt har automatiskt A-skatt.

Att anlita någon utan F-skatt

Den praktiska skillnaden mellan skatteformerna blir tydligast när du som företagare betalar ut ersättning för arbete. Avgörande är om mottagaren är godkänd för F-skatt eller inte.

Har mottagaren F-skatt sköter denne sin egen skatt. Du ska då varken göra skatteavdrag eller betala arbetsgivaravgifter på ersättningen, du betalar hela beloppet på fakturan. Det är därför du alltid bör kontrollera att en uppdragstagare är godkänd för F-skatt innan du betalar. Godkännandet ska framgå, exempelvis genom att leverantören skriver "Godkänd för F-skatt" på fakturan eller i avtalet.

Betalar du däremot ut ersättning för arbete till någon som bara har A-skatt blir du som utbetalare ansvarig för skatten:

1. Du ska göra skatteavdrag. Är ersättningen mottagarens huvudinkomst gör du avdraget enligt skattetabell. Är det en sidoinkomst (mottagaren har sin huvudsakliga inkomst någon annanstans) är avdraget i regel 30 procent av beloppet.
2. Du ska betala arbetsgivaravgifter om mottagaren är en fysisk person. Utöver skatteavdraget ska du då redovisa och betala arbetsgivaravgifter på ersättningen i din arbetsgivardeklaration. Är mottagaren en juridisk person (exempelvis ett aktiebolag) som inte är godkänd för F-skatt ska du göra skatteavdrag med 30 procent men inte betala arbetsgivaravgifter.

Obs: Skyldigheten att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter inträder först när din sammanlagda ersättning till mottagaren under året uppgår till minst 1 000 kr. Under den gränsen gör du varken skatteavdrag eller betalar avgifter.

Konsekvensen är att de flesta företagskunder undviker att anlita någon som inte är godkänd för F-skatt, eftersom hanteringen blir krånglig och kunden tar på sig ett ansvar för skatten. För B2B-fakturering är F-skatt i praktiken ett krav.

Räkneexempel: när konsulten saknar F-skatt

Anta att ditt företag anlitar en konsult för ett kortare uppdrag och kommer överens om en ersättning på 20 000 kr för arbetet. Konsulten är en fysisk person (enskild näringsidkare) som ännu inte hunnit bli godkänd för F-skatt och därför har A-skatt. Uppdraget är en sidoinkomst för konsulten, som har sin huvudsakliga inkomst från en anställning på annat håll.

Eftersom konsulten saknar F-skatt blir du som utbetalare ansvarig för skatten. Med 30 procents skatteavdrag (sidoinkomst) och arbetsgivaravgifter ovanpå ersättningen ser hanteringen ut så här:

Avtalad ersättning för arbetet:           20 000 kr
Skatteavdrag (30 % sidoinkomst):          −6 000 kr
─────────────────────────────────────────────────
Utbetalas till konsulten:                 14 000 kr

Du betalar dessutom in till Skatteverket:
  Avdragen skatt:                          6 000 kr
  Arbetsgivaravgifter (på 20 000 kr)*      tillkommer

* Arbetsgivaravgifterna beräknas på ersättningen och redovisas i din arbetsgivardeklaration. Aktuell procentsats publiceras av Skatteverket på sidan Belopp och procent. Hade konsulten i stället varit godkänd för F-skatt hade du betalat hela 20 000 kr på fakturan utan vare sig skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, och konsulten hade själv ansvarat för sin skatt. Det illustrerar varför godkännandet för F-skatt har så stor praktisk betydelse.

Så ansöker du om rätt skatteform

A-skatt behöver du inte ansöka om: den gäller automatiskt så länge du inte är godkänd för F-skatt. Det är alltså bara F-skatt och FA-skatt du aktivt anmäler.

Ansökan gör du enklast via verksamt.se, den gemensamma e-tjänsten från Skatteverket, Bolagsverket och Tillväxtverket. Du loggar in med BankID och fyller i en företagsregistrering (blankett SKV 4620 hos Skatteverket). I formuläret beskriver du verksamheten, uppskattar årets överskott och bockar i om du samtidigt ska registreras för moms och som arbetsgivare. Saknar du e-legitimation kan du i stället ansöka på pappersblanketten.

Har du redan en anställning och nu startar eget anger du det i ansökan, så registreras du för FA-skatt i stället för enbart F-skatt. Skatteverket fattar normalt beslut inom några veckor. När du är godkänd ska skatteformen framgå för dina uppdragsgivare, vilket du löser genom att skriva "Godkänd för F-skatt" på fakturan eller i avtalet. För att starta hela företaget och få allt på plats samtidigt, se hur skatteformen passar in när du lämnar din första inkomstdeklaration som företagare.

FAQ

Vad är skillnaden mellan A-skatt och F-skatt? A-skatt gäller anställda och alla som inte är godkända för F-skatt. Då drar arbetsgivaren skatten på lönen och betalar arbetsgivaravgifter. F-skatt gäller den som driver näringsverksamhet. Då betalar du själv in din preliminärskatt och dina egenavgifter, och dina kunder gör inget skatteavdrag på fakturan.

Måste jag ansöka om A-skatt? Nej. A-skatt är standardläget och gäller automatiskt så länge du inte är godkänd för F-skatt. Det är bara F-skatt och FA-skatt du aktivt ansöker om, via verksamt.se eller på blankett hos Skatteverket.

Vad är FA-skatt och vem behöver den? FA-skatt är en kombination för dig som både har en anställning och driver eget företag. F-skatten gäller då bara näringsverksamheten, medan din arbetsgivare drar A-skatt på lönen som vanligt. Du ansöker om FA-skatt på samma företagsregistrering som F-skatt och anger att du också har en anställning.

Vad händer om jag anlitar någon som inte har F-skatt? Då blir du som utbetalare normalt skyldig att göra skatteavdrag på ersättningen. Är det mottagarens huvudinkomst gäller skattetabell, är det en sidoinkomst är avdraget i regel 30 procent. Är mottagaren en fysisk person ska du dessutom betala arbetsgivaravgifter på beloppet.

Kan ett aktiebolag ha A-skatt? Bolaget självt är godkänt för F-skatt eftersom det fakturerar kunder. Men lönen du tar ut ur ditt eget aktiebolag hanteras som A-skatt: bolaget gör skatteavdrag och betalar arbetsgivaravgifter på din lön via arbetsgivardeklarationen, precis som för vilken anställd som helst.